Midsommarfirandet har gamla anor i hela norden, enligt Nordiska museet som är experter på svenska trender och traditioner. De äldsta skriftliga källorna där midsommar nämns är från 1200 talet, och innan kristendomen kom till Skandinavien var högtiden förknippad med offerfester för att främja fruktsamheten. Folk festade hela nätterna under de ljusa sommarnätterna och högtiden var förknippat med näcken, häxor och älvor.
Midsommarnatten har alltid varit förknippad med magi. Enligt den gamla folktron var allt som växte i naturen laddat med övernaturliga krafter under midsommaren och det var därför man började plocka blommor och binda kransar. På så sätt samlade man in magin och om man sparade kransen och la den i julbadet skulle man hålla sig frisk och stark hela vintern. Ett annat sätt att hålla sig frisk var att naken rulla sig i midsommardaggen.
En tradition som lever kvar sedan den tiden är att ogifta kvinnor ska plocka sju eller nio sorters blommor för att lägga under kudden på midsommarnatten. Under natten i drömmen ska man då se den man ska gifta sig med.
När kristendomen kom ville kyrkomännen stoppa de hedniska traditionerna och tog därför över tidpunkten för midsommarfirandet och gjorde det till en kristen högtid, nämligen Johannes döpares födelsedag den 24 juni. Den 23 juni, dagen innan, var fram till 1953 midsommarafton, men det året bestämde man att midsommarafton alltid skulle firas på en fredag och idag är helgen rörlig mellan den 20-26 juni.
Att dansa kring midsommarstången, eller majstången, som den också kallas, är en annan sed som har levt kvar sedan medeltiden. De anses vara en relativt ny sed som antagligen kom från Tyskland till Sverige. Dansarna och leken kring stången var ett sätt för ungdomarna att lära känna varandra, och det får man väl säga att det kan vara även idag.
Midsommar är den tid när den ljusa natten vänder, men för de allra flesta svenskar ses nog midsommar snarare som början på sommaren, och för många – semestern.
Text: Ylva Larsson
Källa: Nordiska museet och Svenska kyrkan